fröken skvaller

Igår var det för första gången prisutdelning av Aftonbladets bloggpris. Skamligt nog var inte jag med mina (approximativa) tio inlägg nominerad. Vem var det som sade att kvalitet och kvantitet var samma sak?

Jag måste dock erkänna att jag röstade på bästa Kulturbloggen. Bokhora (som jag röstade på) vann. Väldigt bra. Onekligen ett allmänt slag för litteraturen.


Apropå litteratur så vill jag påminna den uppmärksamme på att Litteraturens långa natt går av stapeln på ABF-huset på fredag. Fröken Skvaller hade gärna varit där, men det ser tveksamt ut i dagsläget... För den som är där gäller det i alla fall att inte säga någonting komprometterande. Det kanske snart kommer upp på en blogg nära dig.

Slut för idag.
Fröken Skvaller

Kära läsarinna/läsare!

Denna härliga tisdag fann jag mig själv utan en överhängande katastrof. Väldigt härligt. Trodde att jag i godan ro sprang till kollektivtrafiken denna morgon. Jag sjönk belåtet ner på ett säte och förberedde mig för den närmast meditativa upplevelsen - när S steg på.

I ett väldigt gossip girl-manner handlar nämligen det här om S och M. De är tillsammans. De bor nära moi. Och jag tvingas åka med dem i kollektivtrafiken från tid till annan. Det är lite unket, speciellt som att varken jag eller M gillar varandra. Efter förtroliga samtal mellan S och M tror jag att S har insett det. S har inte börjat sympatihata mig...än.

Samhörigheten i kollektivtrafiken. Jag skulle kunna skriva en roman. Eller så skulle jag kunna skriva en om att säga allt och ingenting under många långa resor. Ni får helt enkelt läsa nästa inlägg.

Från Er
Fröken Skvaller

Det här kommer till Dig - älskade kollektivtrafik.

Jag hatar:
Att du alltid är sen.
Att sätena luktar förrförra årets spya.
Att jag får står för att göra plats för någons matkassar.
Att jag får nackspärr när jag somnar.
Att jag tvingas huttra på läskig nattsvart station när elen brakar ihop.

Men tack för att du ibland fungerar. Det väger upp det andra. Fast inte just idag.

fröken skvaller

Jo. Man kan ju inte vara destruktiv. Man måste vara konstruktiv. Kommer man på en metod som man avskyr, måste man finna en alternativ metod. Därför har jag en bättre variant för dig som är ung och vill finna dig själv.

Problemet idag är inte att vi är ensamma. Problemet är att vi alltid hör röster omkring oss. Röster som säger vad vi ska göra och hur det ska göras. Folk som säger att man hittar sig själv om man börjar blogga. Verkligen? Hittar man sig själv genom att gömma sig bakom en laptop och sedan skriva dryga inlägg (pik mig själv).

Nej. Jag anser att man hittar sig själv genom att försätta sig i en situation där man inte kan undvika sig själv. Gå ut i skogen, smäll upp ett tält och överlev. SJÄLV. Inte med mobiltelefon, ipod, walkie-talkies eller videokamera. Du ska vara själv. Du, skogen och de illaluktande strumporna. Du får inte gå hem förrän du vet vem du är. Jag lovar, det lär skynda på processen.

Fördelen är naturligtvis att du inte har en massa människor omkring dig. Människor som berättar att du är någon som du inte vet att du är. Å andra sidan är det ju inte jättekul om man blir fast där ute i skogen för evigt. Fast, man har ju ändå försökt och det är så förbannat mycket mer admirabelt än att sätta sig och skriva på en skärm för att se vad någon människa tyckte om dagens outfit eller dagens smink.

Såå. Ha en trevlig söndag. Jag har precis skrivit av mig själv en hel del ångest.

Vi möts igen.
Fröken Skvaller

ps. fröken skvaller är också ung och oidentifierad. hon har inte testat skogen-grejen. ds.

När jag hysteriskt läste alla tidningsdelar imorse (se tidigare inlägg) fann jag en artikel i en dagstidning som gjorde mig lätt upprörd. Där pratas det om bloggen som någon form av universalmedicin. Bloggen som gör att folk finner sig själva och bla bla bla.

Ta er i brasan! Har vi helt sålt oss till vårt samhälle? Bloggen gör kanske av att du får en profil, beroende av hur andra kommenterar dina inlägg och reagerar på dig som person. Det har väl inte ett skit med att göra vem du är? Dömer du dig själv utifrån andra åsikter?

Jag funderade nästan på att lägga ner min blogg. Sedan blev jag så förbannad att jag beslöt mig för att skriva i den (för första gången på x antal veckor) och ge alla en ordentlig läxa.

THE RETURN OF FRÖKEN SKVALLER!

Sysslolösa söndagar. Jag klarar det inte. Jag gillar kontroll, avancerade styrmekanismer. I stort sett allt som får en att undvika söndagen som fenomen. Söndag är synonymt med:
- ångest
- mera ångest
- prestationsångest
- "jag måste hysteriskt läsa alla tidningsdelar, för de är till för att dämpa min ångest"-ångest


Mest av allt har vi nog ångest över det egna ifrågsättandet. Väldigt lustigt. Du kan fly det mesta, men inte dig själv.

Ah!
Jag älskar/hatar/älskar facebook. Det är där och endast där man identifierar de små trampen i klaveret. Ett lite missanpassat strul där - någon som ser wasted ut där. Mest är det dock tragiskt.

Jag hatar att se "g tagged p in a photo"-symbolen. (Ni finns på riktigt, g och p!) Sedan följer femton miljarder bilder som bara är plutmunnar, dimmiga blickar och kommentarer "ahhh, gulligulligull". Spara mig.

Killen som uppfann facebook var smart. Är vi smarta nog att ta bort våra facebooks?

Fröken skvaller kokar bort.

Jag och Llou kompletterar varandra finfint. Hon är här nu. Vi sitter och talar om livet, Sartre, Beauvoir och de andra som faktiskt påverkade någonting.

Hon driver också en blogg. Jag "äcklas" (fyndigt va?) inte av den.

Lite gratisreklam Llou... www.intothewilde.blogg.se

Första skvallret...

Igår, på mitt kära jobb träffade jag en helt random kille. Jag tror att vi gick i samma skola för vääääldigt länge sedan. Efter att ha berättat precis hur mycket han hade betalat för sin lägenhet inkl möblemang (2 miljoner) berättade han om sina häftiga VIP-fester med diplomatbarn. Jag försmäktade  natuuuuurligtvis och önskade bara att han skulle be mig följa med...

Tro det eller ej, men han mer eller mindre tvingade på mig sitt nummer. Tragiskt tragiskt tragiskt.

Jag blev än mer övertygad om att feminismen som ideologi är klok och viktig. Jag har INGEN förståelse för hans överkåta lilla manstyp. Om någon annan vill ha hans nummer så är det bara att skicka en kommentar.

Sincerely.

Återigen - kära Du som läser!

Jag glömde att säga en av de mer relevanta sakerna som har med den här bloggen att göra. Det blir en blogg för saker som intresserar mig. Saker som intresserar MIG är primärt litteratur, omvärlden och jag antar: naturligtvis skvaller.

Om du törstar efter diskussioner om författare i allmänhet och några speciella i synnerhet - tveka inte. Skriv och kommentera så ska jag lyssna...

Ett varningens ord blir dock detta: jag skriver för den läsare som törs. Det blir kanske inte heller så ofta...

Usch - vad svårt det är att skriva för okänd läsare... Jag vet inte alls vad jag ska säga.

Gott Nytt År, kära läsarinna/läsare.

Jag är Fröken Skvaller - Fruktad bland vissa, men Älskad av många fler.

Min kära blogg börjar på ett lite udda datum. Ett sådant där datum som inte betyder någonting speciellt och som inte fyller någon reell funktion. Synd. Det hade varit mer effektfullt att skapa en blogg på skottdagen e d. Nu blev det inte så. Därför får du kära läsarinna/läsare hålla till godo.

Anledningen till att jag valde att starta en blogg är följande:
1 Jag hade ett nyårslöfte att uppfylla.
2 Jag har många små tankar som jag vill dela med världen.
3 Jag har så väldigt mycket skvaller, som bara väntar på just mina kära läsarinnor/läsare!

Håll till godo. Det har precis börjat. Och om du inte aktar dig, kanske dina små hemligheter läcker ut just här, just nu...

Sincerely,
Fröken Skvaller