Tisdagarna och livet
Kära läsarinna/läsare!
Denna härliga tisdag fann jag mig själv utan en överhängande katastrof. Väldigt härligt. Trodde att jag i godan ro sprang till kollektivtrafiken denna morgon. Jag sjönk belåtet ner på ett säte och förberedde mig för den närmast meditativa upplevelsen - när S steg på.
I ett väldigt gossip girl-manner handlar nämligen det här om S och M. De är tillsammans. De bor nära moi. Och jag tvingas åka med dem i kollektivtrafiken från tid till annan. Det är lite unket, speciellt som att varken jag eller M gillar varandra. Efter förtroliga samtal mellan S och M tror jag att S har insett det. S har inte börjat sympatihata mig...än.
Samhörigheten i kollektivtrafiken. Jag skulle kunna skriva en roman. Eller så skulle jag kunna skriva en om att säga allt och ingenting under många långa resor. Ni får helt enkelt läsa nästa inlägg.
Från Er
Fröken Skvaller
Denna härliga tisdag fann jag mig själv utan en överhängande katastrof. Väldigt härligt. Trodde att jag i godan ro sprang till kollektivtrafiken denna morgon. Jag sjönk belåtet ner på ett säte och förberedde mig för den närmast meditativa upplevelsen - när S steg på.
I ett väldigt gossip girl-manner handlar nämligen det här om S och M. De är tillsammans. De bor nära moi. Och jag tvingas åka med dem i kollektivtrafiken från tid till annan. Det är lite unket, speciellt som att varken jag eller M gillar varandra. Efter förtroliga samtal mellan S och M tror jag att S har insett det. S har inte börjat sympatihata mig...än.
Samhörigheten i kollektivtrafiken. Jag skulle kunna skriva en roman. Eller så skulle jag kunna skriva en om att säga allt och ingenting under många långa resor. Ni får helt enkelt läsa nästa inlägg.
Från Er
Fröken Skvaller
Snabbt snabbt, fast inte i kollektivtrafiken
Det här kommer till Dig - älskade kollektivtrafik.
Jag hatar:
Att du alltid är sen.
Att sätena luktar förrförra årets spya.
Att jag får står för att göra plats för någons matkassar.
Att jag får nackspärr när jag somnar.
Att jag tvingas huttra på läskig nattsvart station när elen brakar ihop.
Men tack för att du ibland fungerar. Det väger upp det andra. Fast inte just idag.
fröken skvaller
Jag hatar:
Att du alltid är sen.
Att sätena luktar förrförra årets spya.
Att jag får står för att göra plats för någons matkassar.
Att jag får nackspärr när jag somnar.
Att jag tvingas huttra på läskig nattsvart station när elen brakar ihop.
Men tack för att du ibland fungerar. Det väger upp det andra. Fast inte just idag.
fröken skvaller
Såhär finner du dig själv, istället för att starta en blogg
Jo. Man kan ju inte vara destruktiv. Man måste vara konstruktiv. Kommer man på en metod som man avskyr, måste man finna en alternativ metod. Därför har jag en bättre variant för dig som är ung och vill finna dig själv.
Problemet idag är inte att vi är ensamma. Problemet är att vi alltid hör röster omkring oss. Röster som säger vad vi ska göra och hur det ska göras. Folk som säger att man hittar sig själv om man börjar blogga. Verkligen? Hittar man sig själv genom att gömma sig bakom en laptop och sedan skriva dryga inlägg (pik mig själv).
Nej. Jag anser att man hittar sig själv genom att försätta sig i en situation där man inte kan undvika sig själv. Gå ut i skogen, smäll upp ett tält och överlev. SJÄLV. Inte med mobiltelefon, ipod, walkie-talkies eller videokamera. Du ska vara själv. Du, skogen och de illaluktande strumporna. Du får inte gå hem förrän du vet vem du är. Jag lovar, det lär skynda på processen.
Fördelen är naturligtvis att du inte har en massa människor omkring dig. Människor som berättar att du är någon som du inte vet att du är. Å andra sidan är det ju inte jättekul om man blir fast där ute i skogen för evigt. Fast, man har ju ändå försökt och det är så förbannat mycket mer admirabelt än att sätta sig och skriva på en skärm för att se vad någon människa tyckte om dagens outfit eller dagens smink.
Såå. Ha en trevlig söndag. Jag har precis skrivit av mig själv en hel del ångest.
Vi möts igen.
Fröken Skvaller
ps. fröken skvaller är också ung och oidentifierad. hon har inte testat skogen-grejen. ds.
Problemet idag är inte att vi är ensamma. Problemet är att vi alltid hör röster omkring oss. Röster som säger vad vi ska göra och hur det ska göras. Folk som säger att man hittar sig själv om man börjar blogga. Verkligen? Hittar man sig själv genom att gömma sig bakom en laptop och sedan skriva dryga inlägg (pik mig själv).
Nej. Jag anser att man hittar sig själv genom att försätta sig i en situation där man inte kan undvika sig själv. Gå ut i skogen, smäll upp ett tält och överlev. SJÄLV. Inte med mobiltelefon, ipod, walkie-talkies eller videokamera. Du ska vara själv. Du, skogen och de illaluktande strumporna. Du får inte gå hem förrän du vet vem du är. Jag lovar, det lär skynda på processen.
Fördelen är naturligtvis att du inte har en massa människor omkring dig. Människor som berättar att du är någon som du inte vet att du är. Å andra sidan är det ju inte jättekul om man blir fast där ute i skogen för evigt. Fast, man har ju ändå försökt och det är så förbannat mycket mer admirabelt än att sätta sig och skriva på en skärm för att se vad någon människa tyckte om dagens outfit eller dagens smink.
Såå. Ha en trevlig söndag. Jag har precis skrivit av mig själv en hel del ångest.
Vi möts igen.
Fröken Skvaller
ps. fröken skvaller är också ung och oidentifierad. hon har inte testat skogen-grejen. ds.
