Bloggen som universell självindentifikation

När jag hysteriskt läste alla tidningsdelar imorse (se tidigare inlägg) fann jag en artikel i en dagstidning som gjorde mig lätt upprörd. Där pratas det om bloggen som någon form av universalmedicin. Bloggen som gör att folk finner sig själva och bla bla bla.

Ta er i brasan! Har vi helt sålt oss till vårt samhälle? Bloggen gör kanske av att du får en profil, beroende av hur andra kommenterar dina inlägg och reagerar på dig som person. Det har väl inte ett skit med att göra vem du är? Dömer du dig själv utifrån andra åsikter?

Jag funderade nästan på att lägga ner min blogg. Sedan blev jag så förbannad att jag beslöt mig för att skriva i den (för första gången på x antal veckor) och ge alla en ordentlig läxa.

THE RETURN OF FRÖKEN SKVALLER!

Söndagar är min ångest, mitt skri i världen

Sysslolösa söndagar. Jag klarar det inte. Jag gillar kontroll, avancerade styrmekanismer. I stort sett allt som får en att undvika söndagen som fenomen. Söndag är synonymt med:
- ångest
- mera ångest
- prestationsångest
- "jag måste hysteriskt läsa alla tidningsdelar, för de är till för att dämpa min ångest"-ångest


Mest av allt har vi nog ångest över det egna ifrågsättandet. Väldigt lustigt. Du kan fly det mesta, men inte dig själv.

Aggression #1

Ah!
Jag älskar/hatar/älskar facebook. Det är där och endast där man identifierar de små trampen i klaveret. Ett lite missanpassat strul där - någon som ser wasted ut där. Mest är det dock tragiskt.

Jag hatar att se "g tagged p in a photo"-symbolen. (Ni finns på riktigt, g och p!) Sedan följer femton miljarder bilder som bara är plutmunnar, dimmiga blickar och kommentarer "ahhh, gulligulligull". Spara mig.

Killen som uppfann facebook var smart. Är vi smarta nog att ta bort våra facebooks?

Fröken skvaller kokar bort.

Feminismen som ideologi i det eviga subkulturssamhället

Efter en härlig skridskorunda på förmiddagen började jag fundera över feminismen återigen. Naturligtvis inte på det där "jag-rakar-inte-benen-sättet", utan mer som en del av vår existens. Det är knepigt hur mycket litteratur som har lett fram till den frihet vi ser i dagens samhälle. Dock: har vi blivit för bekväma? Är det löjeväckande att vara feminist idag?

Även om Susan Faludi skriver, även om Bang skriver så blir feminismen bara ytterligare en i det eviga subkulturssamhället. Det känns som om den är av underordnad betydelse i jämförelse med kommersialism, materialism. Ett tecken på modern kvinnlighet blir därför hur mycket du handlar och anpassar dig till konsumtionssamhället, snarare än dina värderingar och det kvinnan som individ prioriterar. Om man inte vill passa in så finns det andra subkultursnischer att välja, liksom.

Mycket nöje,
önskar Fröken Skvaller


RSS 2.0