Bloggpris och långa nätter
Igår var det för första gången prisutdelning av Aftonbladets bloggpris. Skamligt nog var inte jag med mina (approximativa) tio inlägg nominerad. Vem var det som sade att kvalitet och kvantitet var samma sak?
Jag måste dock erkänna att jag röstade på bästa Kulturbloggen. Bokhora (som jag röstade på) vann. Väldigt bra. Onekligen ett allmänt slag för litteraturen.
Apropå litteratur så vill jag påminna den uppmärksamme på att Litteraturens långa natt går av stapeln på ABF-huset på fredag. Fröken Skvaller hade gärna varit där, men det ser tveksamt ut i dagsläget... För den som är där gäller det i alla fall att inte säga någonting komprometterande. Det kanske snart kommer upp på en blogg nära dig.
Slut för idag.
Fröken Skvaller
Jag måste dock erkänna att jag röstade på bästa Kulturbloggen. Bokhora (som jag röstade på) vann. Väldigt bra. Onekligen ett allmänt slag för litteraturen.
Apropå litteratur så vill jag påminna den uppmärksamme på att Litteraturens långa natt går av stapeln på ABF-huset på fredag. Fröken Skvaller hade gärna varit där, men det ser tveksamt ut i dagsläget... För den som är där gäller det i alla fall att inte säga någonting komprometterande. Det kanske snart kommer upp på en blogg nära dig.
Slut för idag.
Fröken Skvaller
Tisdagarna och livet
Kära läsarinna/läsare!
Denna härliga tisdag fann jag mig själv utan en överhängande katastrof. Väldigt härligt. Trodde att jag i godan ro sprang till kollektivtrafiken denna morgon. Jag sjönk belåtet ner på ett säte och förberedde mig för den närmast meditativa upplevelsen - när S steg på.
I ett väldigt gossip girl-manner handlar nämligen det här om S och M. De är tillsammans. De bor nära moi. Och jag tvingas åka med dem i kollektivtrafiken från tid till annan. Det är lite unket, speciellt som att varken jag eller M gillar varandra. Efter förtroliga samtal mellan S och M tror jag att S har insett det. S har inte börjat sympatihata mig...än.
Samhörigheten i kollektivtrafiken. Jag skulle kunna skriva en roman. Eller så skulle jag kunna skriva en om att säga allt och ingenting under många långa resor. Ni får helt enkelt läsa nästa inlägg.
Från Er
Fröken Skvaller
Denna härliga tisdag fann jag mig själv utan en överhängande katastrof. Väldigt härligt. Trodde att jag i godan ro sprang till kollektivtrafiken denna morgon. Jag sjönk belåtet ner på ett säte och förberedde mig för den närmast meditativa upplevelsen - när S steg på.
I ett väldigt gossip girl-manner handlar nämligen det här om S och M. De är tillsammans. De bor nära moi. Och jag tvingas åka med dem i kollektivtrafiken från tid till annan. Det är lite unket, speciellt som att varken jag eller M gillar varandra. Efter förtroliga samtal mellan S och M tror jag att S har insett det. S har inte börjat sympatihata mig...än.
Samhörigheten i kollektivtrafiken. Jag skulle kunna skriva en roman. Eller så skulle jag kunna skriva en om att säga allt och ingenting under många långa resor. Ni får helt enkelt läsa nästa inlägg.
Från Er
Fröken Skvaller
